kerstinslivmedbengan

Senaste inläggen

Av Kerstin Rosemarie - 15 januari 2015 10:42

Nu kanske ni har varit förväntansfulla och längtat efter ett besked på vad som har hänt mig. Ni tror säkert att jag har gjort min resa till himlen för längesen, men då har ni fullkomligt fel. 


Jag har tagit en extrem stor bloggpaus utan att säga ett ord till er om det, och det ber jag väldigt mycket om ursäkt för. Jag har inte haft lust eller tid för att blogga, men nu har mitt bloggsug släpat mig till datorn för att skriva ett långt blogginlägg. 


Det är nämligen så att jag och Bengt tyvärr har separerat från varandra, och han tog med sig lemurerna till sin nya fru och lägenhet. Det är riktigt hjärtekrossande för en dam som mig, men jag har redan vant mig med att inte ha en lemur klängande på axeln dagarna långa. Om jag ska erkänna så är det faktiskt skönt att inte ha några husdjur längre, även fast jag i mina drömmar funderar på att skaffa en hamster eller sköldpadda. Men jag låter tiden få gå och kanske en dag så skaffar jag en sköldpaddeuppfödning. 


Nå ja, nog om husdjur. Nu vill ni säkert veta varför jag och Bengan inte lever tillsammans längre, och det ska jag snart berätta. 


Det var en lördagsmorgon år 2014, och jag har ett minne av att det var den 13 Augusti. Jag vaknade av att han satt på toaletten och pratade i telefon. Jag visste inte vem det var eller varför han pratade i telefon, och det gjorde mig ohyggligt chockad. Efter att han spolat toaletten och lagt på samtalet så frågade jag honom om vem det var han hade pratat med. Det sista han ville var att svara mig, och då hade jag inget annat val än att slå till honom på klaffen. Det var då han blev riktigt arg på mig, tog en lemur och spolade sedan ner henne i toaletten. Det var droppen!

Jag slängde ut gubbj*veln ifrån huset, kastade ut lemurerna, la mig på sängen och tröståt.

 

Sedan dess har jag faktiskt inte hört något från honom, förutom av hans NYA FRU som hörde av sig i förrigår. Jag vill faktiskt inte nämna något mer om henne och honom, så nu tycker jag att vi struntar i dem.

 

Som ni nog märkt så har jag nästan bara skrivit om onda nyheter, så nu tycker jag att vi struntar i allt ont och börjar på goda vägar. Det är faktiskt så att jag äntligen hittat en ny pingla att sova med på nätterna! Hans namn är Chilo, är 83 år gammal och kommer ifrån landet Chile. Det finns inte så mycket mer att berätta mer än att jag träffade honom på Kolmordens djurpark förra veckan. Vi blev faktiskt tilsammans efter bara två dagar, så man kan verkligen säga att det klickade direkt.

 

Jag funderar på att byta bloggdomän, så kommentera om ni vill att jag ska byta eller inte.

XOXO KERSTIN 

Av Kerstin Rosemarie - 19 januari 2014 11:57

God förmiddag mina fina vänner!


Jag måste bara berätta om den här natten som var. 

Det märkliga är att jag knappt kommer ihåg någonting egentligen, men jag ska försöka att minnas.

Igår kväll ringde min granne Jarmo mig igen, han ville lära känna mig mer innan vi skulle till Dicks pool party.

Jarmo frågade mig om jag ville hänga med till krogen och äta, och jag ville absolut inte missa chansen att följa med. 

Så såklart svarade jag ja, utan att ens tveka. 

Lite senare inpå natten så smög jag ut för att möta Jarmo medans Bengan sov sött i sin säng.

Jag hade klätt på mig min finaste klänning och mina allra högaste klackskor och såklart mitt vinröda läppstift.

Vi möttes utanför våra hus, och gick vidare. På krogen kommer jag ihåg att vi åt väldigt god middag, vi drack kanske lite för mycket alkohol, dansade, och lekte med kottar. Det var en väldig trevlig natt, och vi fortsatte den trevliga stunden hemma hos honom. 


Det var det jag kom ihåg, som tur var sov Bengt fortfarande när jag kom hem. 

Jag gick fort som attan och klädde på mig mina fulaste kläder igen, för att han inte skulle märka att jag varit borta under natten.


Idag ska jag för det mesta vila och antagligen ta en springtur i skogen eller åka till mitt barnbarn Daniella.

Jag kan nästan lova att jag skriver ett inlägg lite senare idag.


XOXO kerstin





Av Kerstin Rosemarie - 18 januari 2014 22:13

Hejsan!


Jag fick ett samtal för några timmar sedan, och det var min käre granne Jarmo.

Han hade haft svårt att bestämma sig om han skulle gå på partyt eller inte, men tillslut blev svaret ja.

Så jag och Jarmo ska gå på Dicks poolparty, det kommer säkert bli väldigt kul.


Jag och Jarmo pratade i telefonen ett tag, och jag fick veta om hans blogg och han fick veta min.

Så om ni vill läsa hans blogg så sök på detta: http://www.nattstad.se/jarmoslife

Glömde även att säga att Dick har också en blogg, och han hittar ni på: http://www.nattstad.se/dykardick


Godnatt mina kära bloggläsare, ha en underbar natt!


XOXO Kerstin


Av Kerstin Rosemarie - 18 januari 2014 15:33

Idag vaknade jag med ett leende på mina rödlila fylliga läppar!

Jag kollade ut genom förnstret och såg yttligare 2 cm tjock snö.

Det tycker jag ändå är någonting positivt, att det är vacker vit snö istället för brun äcklig lera.

Jag åt efter en stund min frukost, och det brukar bli det gamla vanliga.

En kopp blåbärs-te och en skinkmacka med 2 nypor salt på. 


Imorse stötte jag på en vän, jag inte visste att jag hade.

Jag skulle gå ut till brevlådan och hämta morgonstidningen, och i brevlådan låg det inte bara en tidning,

utan det låg också ett fint blått kuvert med stjärnor på där i. Jag öppnade det fina kuvertet, och där i låg det 

en inbjudan. Jag har aldrig fått en inbjudan förut, så det är verkligen någonting heligt. 

Jag läste på kortet, och det stod: Hej Kerstin! Du ska komma till mitt pool party. Vi kommer dunka nice musik, smaska chips och massa mer. Vi vill att alla ska vara bra kompisar och känna varandra, så ta med dig en vän!

Puss från din lilla vän Dick!


Och det första jag tänkte var: VEM ska jag ta med nu då? 

Jag har vänner, man mina vänner bor antingen i Skåne eller Stockholm. Och Bengt tänker jag inte ta med, aldrig i livet att han ska få ha kul på ett poolparty, han som knappt kan simma. 


Jag såg i ögonvrån att min nyinflyttade granne gick ut och hämtade tidningen. Och då slog det mig! 

Jag tar med honom. Jag känner inte honom alls, vi har sagt några enstaka ord till varandra förut. 

Det ända jag vet om honom är att han är min granne, är gift, heter Jarmo och kommer från finland, OCH han gillar limurer precis som jag. Det kan nog inte bli bättre, så jag frågade honom om han ville följa med mig till Dicks party. Han visste inte riktigt om han skulle svara ja eller nej, men han skulle bestämma sig så snart som möjligt.

Vi småpratade en stund, och det sa klick direkt. Jag känner på mig att vi kommer bli mer än vänner.


Superdupermega bästa vänner.


XOXO Kerstin

Av Kerstin Rosemarie - 17 januari 2014 23:36

Hej på er mina kära små vänner!


När jag kollar på datorskärmen så ser jag er, ni har vuxit som tusan!

Det var oerhört längesedan jag bloggade, men nu känner jag att jag kan börja om på nytt. 

Jag måste verkligen berätta vad som har hänt i mitt liv på 3-4 månader när jag struntat i att blogga.

Det kommer nog ta ett tag, men det är väl både värt att skriva och läsa, va?


På de senaste månaderna har jag hunnit med väldigt mycket.

Jag har träffat gamla trevliga vänner, bakat choklad muffins, besökt släkt, varit i fjällen och åkt skidor, stickat, gjort ytterligare en tatuering, varit inne på facebook, spelat sällskapsspel med min man, matat limurerna, och mycket mycket mera. 


Jag åkte ner mot skåne för att träffa kompisar och familj, trevligt trevligt. Passade samtidigt på att göra en tatuering och sticka. På min andra och troligen sista tatuering ville jag ha någonting speciellt. 

Ingenting man tröttnar direkt på, någonting man ville ha sittandes på magen hela livet.

Därför valde jag en nogrann vald tauering. 

På min mage sitter nu ett porträtt av min nyrakade man, 2 av mina favorit limurer, och min kompis Dick.

Jag valde dem viktigaste personerna i mitt liv, och jag är stolt över att jag gjorde det. 

Min man har hjälpt mig genom eld och vatten, mörkret och ljuset. Han har stått upp för mig, och inte skämts för att jag haft ett flertal limurer hängande runt mina armar i 51 år nu. Trots bråk och slagsmål, står jag hand i hand med min både lata och tjocke man. Sedan kommer vi till mina limuren. Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar de, dem betyder så oerhört mycket för både mig och min man. Utan limurerna är jag Kingen utan K (Lärde mig det av Dick), utan limurerna hade jag inte ens haft Bengt. (Största anledningen till att vi gifte oss var att jag hade limurer på balkongen). Och nu har vi Dick kvar, min fantastiska vän som jag känt sedan jag var ett litet barn. Jag kommer ihåg när vi var runt 4-5 år, vi satt på min pappas häst och vagn och åt korv med bröd. Vi pratade om dykare, vatten och fiskar. Tack vare den dagen så är Dick nu en proffesionell dykare, och kallas nu mera: Dykar Dick. Vi båda hade en dröm som absolut ingen fick veta, att vi båda ville bli dykare. Vi kunde varandras djupaste och mörkaste hemligheter, vi kunde precis allting om varandra. Vi blev lite som bästa vänner, jag och Dick. När dick hade precis utbildat sig klart till dykare, så tappade vi tyvärr kontakten..

Men nu ca 50 år senare så är vi lika bra vänner som förr, och nu brukar vi ibland dyka tillsammans under vattenytan hand i hand. 


Nu har jag nog skrivit lite väl mycket om min man, min käre vän Dick och mina älskade limurer. 

Somsagt så var vi i den snöiga, iskalla fjällen. Det var väldigt vackert där uppe, man kunde se att bergstopparna var klädda med vit glittrig snö. Jag och Bengt åkte skidor varendaste dag tillsammans i de snöiga backarna.

Jag minns inte riktigt vart i fjällen vi var någonstans, och hur mycket det kostade att åka upp dit, men vad gör det om man har en make som betalar allt man äger och gör. Det är helt klart därför jag älskar honom. När vi hade varit i fjällen några dagar så skulle jag och Bengan åka slalom i den allra brantaste backen. Jag hade en sådan otur den dagen, så mina byxor sprack precis i backen. Det var inte en vacker syn kan jag lova. Jag var tvungen att springa det fortaste jag kunde med spruckna byxor till systembolaget och köpa några flaskor öl, whisky och ett par tjocka, varma termobyxor. Efter den dagen så kommer jag ALDRIG, och då menar jag ALDRIG åka till fjällen någonsin igen. 

Jag och min man har spelar lite sällskapsspel under de senaste månaderna. Men det abslout tråkigaste med att spela med honom är att han är en hemskt så dålig förlorare. Om jag skulle vinna över honom på någonting så slänger han sig med sitt tjocka fett runt magen, rakt ner på golvet och stårgråter. Det är inte första gången har gör det, han har gjort det många gånger innan. Men som tur som skäms jag inte längre över det när vi har folk hemma, det har blivit en naturlig vana för både mig och mina vänner. Medans hans tårar forsar ner för hans kind, så försöker han tröst-äta upp min chokladask som jag fick av honom i julklapp. Då går det verkligen över styr, och jag slår till honom på käften. Man får bli arg om man förlorar, det är okej. Men abslout inte så arg som han blir. Jag har inte så mycket mer att skriva, förutom att jag är så trött så jag snart somnar över datorn. Jag borde nog sluta skriva idag, jag ska upp tidigt i morgon. Jag har ingenting planerat än inför i morgon, men det blir väl antagligen att vara med mannen, limurerna, eller med Dykar Dick.


Jag är väldigt ledsen ifall jag skrivit en väldigt rörande och krånglig text.

Jag är väldigt trött, och det här är andra gången jag får skriva om den här texten..


XOXO Kerstin

Av Kerstin Rosemarie - 1 september 2013 12:34

Goddag!

Jag vaknade klockan halv 6 på morgonen, sedan så åt jag en god frukost och läste morgontidningen.
Bengt sover fortfarande, jag ska snart väcka honom. Idag är det hans tur att städa burarna till limurerna. Jag ska nog mest lata mig idag, kanske gå en promenad i skogen och plocka blåbär.
Just nu blåser det väldigt mycket, men solens strålar skiner ändå.
Det här blir ett väldigt kort inlägg, men jag orkar inte skriva så mycket.
Ikväll så ska jag beställa lite strumpor på internet. Jag har så stora fötter så min storlek finns inte i affären. Det är lite pinsamt, men jag har storlek 46 på mina otroligt stora fötter. Men nog om den saken. Nu så ska jag väcka maken!

xoxo Kerstinfet textfet textfet textkursiv textfet textunderstruken textfet textfet text

Av Kerstin Rosemarie - 31 augusti 2013 16:03

Nu så har jag äntligen kommit hem från Stockholm!
Det har varit en väldigt trevlig dag idag, och snart så ska jag gå och handla, gubben har ju ränsat hela kylskåpet! Inte undra på varför han ser ut som han gör! Han ser ju inte ens sina egna fötter. Han borde verkligen ut och springa. Efter jag handlat ska jag slänga mig i duschen, är helt svettig efter att ha gått en hel del idag.
Sån tur att man inte bor i en stor stad.
Innan jag går och handlar måste jag nog ringa mitt barnbarn Daniella, vi tänkte göra köttbullar nån dag i veckan. Så då kan jag passa på att köpa köttfärs!

Hej då!

xoxo Kerstin

Av Kerstin Rosemarie - 31 augusti 2013 16:03

Nu så har jag äntligen kommit hem från Stockholm!
Det har varit en väldigt trevlig dag idag, och snart så ska jag gå och handla, gubben har ju ränsat hela kylskåpet! Inte undra på varför han ser ut som han gör! Han ser ju inte ens sina egna fötter. Han borde verkligen ut och springa. Efter jag handlat ska jag slänga mig i duschen, är helt svettig efter att ha gått en hel del idag.
Sån tur att man inte bor i en stor stad.
Innan jag går och handlar måste jag nog ringa mitt barnbarn Daniella, vi tänkte göra köttbullar nån dag i veckan. Så då kan jag passa på att köpa köttfärs!

Hej då!

xoxo Kerstin

Presentation

Goderafton!

Jag är en vanlig 72 årig dam, jag kommer att skriva om mina barnbarn, min vardag och självklart min störande man BENGT.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards