kerstinslivmedbengan

Direktlänk till inlägg 17 januari 2014

Under de senaste månaderna

Av Kerstin Rosemarie - 17 januari 2014 23:36

Hej på er mina kära små vänner!


När jag kollar på datorskärmen så ser jag er, ni har vuxit som tusan!

Det var oerhört längesedan jag bloggade, men nu känner jag att jag kan börja om på nytt. 

Jag måste verkligen berätta vad som har hänt i mitt liv på 3-4 månader när jag struntat i att blogga.

Det kommer nog ta ett tag, men det är väl både värt att skriva och läsa, va?


På de senaste månaderna har jag hunnit med väldigt mycket.

Jag har träffat gamla trevliga vänner, bakat choklad muffins, besökt släkt, varit i fjällen och åkt skidor, stickat, gjort ytterligare en tatuering, varit inne på facebook, spelat sällskapsspel med min man, matat limurerna, och mycket mycket mera. 


Jag åkte ner mot skåne för att träffa kompisar och familj, trevligt trevligt. Passade samtidigt på att göra en tatuering och sticka. På min andra och troligen sista tatuering ville jag ha någonting speciellt. 

Ingenting man tröttnar direkt på, någonting man ville ha sittandes på magen hela livet.

Därför valde jag en nogrann vald tauering. 

På min mage sitter nu ett porträtt av min nyrakade man, 2 av mina favorit limurer, och min kompis Dick.

Jag valde dem viktigaste personerna i mitt liv, och jag är stolt över att jag gjorde det. 

Min man har hjälpt mig genom eld och vatten, mörkret och ljuset. Han har stått upp för mig, och inte skämts för att jag haft ett flertal limurer hängande runt mina armar i 51 år nu. Trots bråk och slagsmål, står jag hand i hand med min både lata och tjocke man. Sedan kommer vi till mina limuren. Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar de, dem betyder så oerhört mycket för både mig och min man. Utan limurerna är jag Kingen utan K (Lärde mig det av Dick), utan limurerna hade jag inte ens haft Bengt. (Största anledningen till att vi gifte oss var att jag hade limurer på balkongen). Och nu har vi Dick kvar, min fantastiska vän som jag känt sedan jag var ett litet barn. Jag kommer ihåg när vi var runt 4-5 år, vi satt på min pappas häst och vagn och åt korv med bröd. Vi pratade om dykare, vatten och fiskar. Tack vare den dagen så är Dick nu en proffesionell dykare, och kallas nu mera: Dykar Dick. Vi båda hade en dröm som absolut ingen fick veta, att vi båda ville bli dykare. Vi kunde varandras djupaste och mörkaste hemligheter, vi kunde precis allting om varandra. Vi blev lite som bästa vänner, jag och Dick. När dick hade precis utbildat sig klart till dykare, så tappade vi tyvärr kontakten..

Men nu ca 50 år senare så är vi lika bra vänner som förr, och nu brukar vi ibland dyka tillsammans under vattenytan hand i hand. 


Nu har jag nog skrivit lite väl mycket om min man, min käre vän Dick och mina älskade limurer. 

Somsagt så var vi i den snöiga, iskalla fjällen. Det var väldigt vackert där uppe, man kunde se att bergstopparna var klädda med vit glittrig snö. Jag och Bengt åkte skidor varendaste dag tillsammans i de snöiga backarna.

Jag minns inte riktigt vart i fjällen vi var någonstans, och hur mycket det kostade att åka upp dit, men vad gör det om man har en make som betalar allt man äger och gör. Det är helt klart därför jag älskar honom. När vi hade varit i fjällen några dagar så skulle jag och Bengan åka slalom i den allra brantaste backen. Jag hade en sådan otur den dagen, så mina byxor sprack precis i backen. Det var inte en vacker syn kan jag lova. Jag var tvungen att springa det fortaste jag kunde med spruckna byxor till systembolaget och köpa några flaskor öl, whisky och ett par tjocka, varma termobyxor. Efter den dagen så kommer jag ALDRIG, och då menar jag ALDRIG åka till fjällen någonsin igen. 

Jag och min man har spelar lite sällskapsspel under de senaste månaderna. Men det abslout tråkigaste med att spela med honom är att han är en hemskt så dålig förlorare. Om jag skulle vinna över honom på någonting så slänger han sig med sitt tjocka fett runt magen, rakt ner på golvet och stårgråter. Det är inte första gången har gör det, han har gjort det många gånger innan. Men som tur som skäms jag inte längre över det när vi har folk hemma, det har blivit en naturlig vana för både mig och mina vänner. Medans hans tårar forsar ner för hans kind, så försöker han tröst-äta upp min chokladask som jag fick av honom i julklapp. Då går det verkligen över styr, och jag slår till honom på käften. Man får bli arg om man förlorar, det är okej. Men abslout inte så arg som han blir. Jag har inte så mycket mer att skriva, förutom att jag är så trött så jag snart somnar över datorn. Jag borde nog sluta skriva idag, jag ska upp tidigt i morgon. Jag har ingenting planerat än inför i morgon, men det blir väl antagligen att vara med mannen, limurerna, eller med Dykar Dick.


Jag är väldigt ledsen ifall jag skrivit en väldigt rörande och krånglig text.

Jag är väldigt trött, och det här är andra gången jag får skriva om den här texten..


XOXO Kerstin

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kerstin Rosemarie - 15 januari 2015 10:42

Nu kanske ni har varit förväntansfulla och längtat efter ett besked på vad som har hänt mig. Ni tror säkert att jag har gjort min resa till himlen för längesen, men då har ni fullkomligt fel.    Jag har tagit en extrem stor bloggpaus utan att säg...

Av Kerstin Rosemarie - 19 januari 2014 11:57

God förmiddag mina fina vänner!   Jag måste bara berätta om den här natten som var.  Det märkliga är att jag knappt kommer ihåg någonting egentligen, men jag ska försöka att minnas. Igår kväll ringde min granne Jarmo mig igen, han ville lära ...

Av Kerstin Rosemarie - 18 januari 2014 22:13

Hejsan!   Jag fick ett samtal för några timmar sedan, och det var min käre granne Jarmo. Han hade haft svårt att bestämma sig om han skulle gå på partyt eller inte, men tillslut blev svaret ja. Så jag och Jarmo ska gå på Dicks poolparty, det ...

Av Kerstin Rosemarie - 18 januari 2014 15:33

Idag vaknade jag med ett leende på mina rödlila fylliga läppar! Jag kollade ut genom förnstret och såg yttligare 2 cm tjock snö. Det tycker jag ändå är någonting positivt, att det är vacker vit snö istället för brun äcklig lera. Jag åt efter en...

Av Kerstin Rosemarie - 1 september 2013 12:34


Goddag!Jag vaknade klockan halv 6 på morgonen, sedan så åt jag en god frukost och läste morgontidningen. Bengt sover fortfarande, jag ska snart väcka honom. Idag är det hans tur att städa burarna till limurerna. Jag ska nog mest lata mig idag, kanske...

Presentation

Goderafton!

Jag är en vanlig 72 årig dam, jag kommer att skriva om mina barnbarn, min vardag och självklart min störande man BENGT.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kerstinslivmedbengan med Blogkeen
Följ kerstinslivmedbengan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se