Nu kanske ni har varit förväntansfulla och längtat efter ett besked på vad som har hänt mig. Ni tror säkert att jag har gjort min resa till himlen för längesen, men då har ni fullkomligt fel. 

Jag har tagit en extrem stor bloggpaus utan att säga ett ord till er om det, och det ber jag väldigt mycket om ursäkt för. Jag har inte haft lust eller tid för att blogga, men nu har mitt bloggsug släpat mig till datorn för att skriva ett långt blogginlägg. 

Det är nämligen så att jag och Bengt tyvärr har separerat från varandra, och han tog med sig lemurerna till sin nya fru och lägenhet. Det är riktigt hjärtekrossande för en dam som mig, men jag har redan vant mig med att inte ha en lemur klängande på axeln dagarna långa. Om jag ska erkänna så är det faktiskt skönt att inte ha några husdjur längre, även fast jag i mina drömmar funderar på att skaffa en hamster eller sköldpadda. Men jag låter tiden få gå och kanske en dag så skaffar jag en sköldpaddeuppfödning. 

Nå ja, nog om husdjur. Nu vill ni säkert veta varför jag och Bengan inte lever tillsammans längre, och det ska jag snart berätta. 

Det var en lördagsmorgon år 2014, och jag har ett minne av att det var den 13 Augusti. Jag vaknade av att han satt på toaletten och pratade i telefon. Jag visste inte vem det var eller varför han pratade i telefon, och det gjorde mig ohyggligt chockad. Efter att han spolat toaletten och lagt på samtalet så frågade jag honom om vem det var han hade pratat med. Det sista han ville var att svara mig, och då hade jag inget annat val än att slå till honom på klaffen. Det var då han blev riktigt arg på mig, tog en lemur och spolade sedan ner henne i toaletten. Det var droppen!

Jag slängde ut gubbj*veln ifrån huset, kastade ut lemurerna, la mig på sängen och tröståt.

Sedan dess har jag faktiskt inte hört något från honom, förutom av hans NYA FRU som hörde av sig i förrigår. Jag vill faktiskt inte nämna något mer om henne och honom, så nu tycker jag att vi struntar i dem.

Som ni nog märkt så har jag nästan bara skrivit om onda nyheter, så nu tycker jag att vi struntar i allt ont och börjar på goda vägar. Det är faktiskt så att jag äntligen hittat en ny pingla att sova med på nätterna! Hans namn är Chilo, är 83 år gammal och kommer ifrån landet Chile. Det finns inte så mycket mer att berätta mer än att jag träffade honom på Kolmordens djurpark förra veckan. Vi blev faktiskt tilsammans efter bara två dagar, så man kan verkligen säga att det klickade direkt.

Jag funderar på att byta bloggdomän, så kommentera om ni vill att jag ska byta eller inte.

XOXO KERSTIN